Gamla inlägg
Om man bryr sig om varandra och tycker om varandra, då finns man kvar även när det är dåligt. För mig är en dålig dag med dig bättre än en dag utan. Om du tyckte om mig på riktigt då skulle du inte göra såhär. Det du säger låter inte logiskt, du svek mig! Istället för att försöka reda ut det dåliga och komma ihåg allt som vart bra väljer du att göra såhär. Men du vill inte lita på mig så, utan du ger mig hopp om att det kanske kan funka igen. Det är väldigt taskigt och orättvist för det ger mig ingen chans att tänka. Allt hänger på mig och att jag har gjort fel, om jag kan ändra på mig så ?kanske? det kan funka igen. Det sätter otroligt press på mig, för att jag tycker om dig så mycket och jag vill vara med dig. Men jag kan inte vara perfekt. Jag kan inte vara i ett förhållande där alla fel och snedsteg räknas och allt bra glöms bort. Och sedan bygga ett förhållande på det, för förhållande funkar inte av sig själv. Men om man inte kan acceptera en för den personen han/hon är då är det ett dött lopp!
Det hade hänt en del grejer och nu när jag tänker efter så känner jag likadant. Just nu går jag runt och bär på en känsla som är rätt så jobbig, jag vet inte riktigt vad det är för någon känsla men en jobbig :(
