Loving Life

- where did your heart go? I think you lost it on the way och nu existerar de inte längre.
och jag vet liksom inte om jag skulle kunna stå efter något sådant
jag är inte sån tror jag eller jo det är jag men jag vill inte för jag är en sån som blundar när otäcka saker sker jag liksom hoppar över den biten sedan blir smällen tio gånger hårdare
fast nu när jag tänker efter så är jag nog lite tvärtom också
jag drar gärna mina egna slutsatser innan och det är ju dumt för ibland mår man kasst över saker som inte ens händer
jag förstår mig inte på människor som inte tar någon som helst hänsyn ibland känns de liksom som om deras stora passion är att skänka smärta, känner du inte så ibland smärtan sätter sig ungefär överallt utanpå, under och i och vet du vad de värsta är när de händer någon i din närhet de är då man inte kan blunda när något otäckt sker försök att inte tappa hjärta de är viktigt peeps /jag just det mitt hjärtat släpper jag aldrig , hans hjärta är bäst.

och juste jag har aldrig liksom förstått skillnaderna mellan svartsjuka och avundsjuka
förut i mina ögon har det alltid varit samma sak/ord jag har alltid skrattat åt folk som är svartsjuka för det är töntigt och jag har alltid skrikit åt dom som är avundsjuka för det är löjligt
men tji fick jag nu skrattar folk åt mig och jag vet inte om jag ska skylla på min svenskalärare eller om problemet ligger hos mig hursomhelst det känns nu hur är det man säger jag kommer inte ihåg men nu vet jag hur de känns svartsjuka är skit min gamla svenskalärare likaså...