to be happy, and to cry happiness.
Hur jag än söker och letar skulle jag aldrig finna tillräckligt med ord/meningar för att
kunna beskriva hur mycket dem betyder för mej, hur mycket jag älskar dem.
Hur glad jag är att just jag är deras. Jag vill aldrig vara någon annans.
Det gör bara så innerligt ont, att känna att jag inte alltid kunnat visa hur mycket dem är för mej. Det gör ont. Jag vill kunna göra så mycket för dem
men aldrig kommer jag kunna ge tillräckligt för allt dem gjort.
Och jag vet att någongång, kanske fler, kommer jag tänka efter jag handlat. Att jag någongång kommer ta dem för givet. Det liksom ligger i min natur.
dem har alltid funnits där och jag vet inget annat.
Men jag hoppas bara dem vet, att utan dem
skulle jag ta mitt sista andetag direkt.
Familjen!
Dagens låt: Mohsen Chavoshi - Shari ke to nisti
